Status inom svensk avfallshantering

Allt under det att de kommunala avfallsplanerna spretar åt olika håll finns ett intresse av att med jämna mellanrum utvärdera hur svensk avfallshantering de facto har fallit ut, i förhållande till historiken såväl som diverse nationella och internationella målsättningar och normer. Så sker då och då i Naturvvårdsverkets, från de kommunala intressenterna tämligen självständiga, rapport om svensk avfallshantering, där ännu en version lades till handlingarna under CC:s törnrosasömn, närmare bestämt under 2018 avseende 2016 års värden. CC har nu tagit del av materialet och försöker se implikationerna för den kommunala avfallshanteringen.

(CC190810/9:53/Inlägg #4 efter uppehållet/Sthlm ÖÖ) Trendmässigt konstateras en 15-procentig ökning i uppkomsten av icke-farligt avfall exkl. gruvsektorn resp. en minskning av 7% såvitt avser farligt avfall, vilket såvida det stämmer naturligtvis är uttryck för en viss framgång i den så omhuldade avfallsminimeringsträvan, som ju numera finns artikulerad i så gott som varje kommunal avfallsplan. Medan vi fortfarande håller oss till de övergripande måtten, kan det vara av intresse att notera att Naturvårdsverket är en av de få som vågar sig på ett estimat av de totala mänderna bygg- och rivningsavfall i landet, vilka stannar vid 255 kg/capita, dock något oklart i vad mån alla schaktmassor är inkluderade. Ett viktigt nyckelmått är förstås givet det universella "quest for recycling", som är ett faktum, hur de totala tonnagen till återvinning har utvecklats sedan den föregående mättidpunkten som var 2014. Det framkommer att total återvinning ökat med 16%, medan delmängden materialåtervinning ökat med 18%, vilket visar att tendensen till ökad återvinning uppvisar en stabil underliggande tillväxt över tid som också är uthållig. Jfr. vidare en 20-procentig ökning i de totala behandlade mängderna genom WTE/waste-to-energy. Trots denna positiva utveckling samt trots Sveriges stoltserande med "världens bästa avfallshantering" konstaterar verket redan i sina övergripande slutsatser dock att landet kommer till korta, vad gäller såväl målsättningarna om biologisk behandling, som de som gäller återvinningsgraden för byggavfallet, medan EU:s materialåtervinningsmål uppfylls med viss marginal.

Stora delar av framställningen ägnas åt det tämligen disparata bransch-specifika avfallet, som i delar endast är en återspegling av den svenska nåringsstrukturen. Intressantare är kanske då den övergripande sammanställningen över behandlade mängder, som bl a ger intressanta nyckeltal kring att endast 51% av avfallflödet exkl. gruvavfall¨ behandlas vid dedikerade avfallsanläggningar, medan återstoden omhändertas industriinternt. De övergripande nyckeltalen för det samlade avfallsflödet exkl. gruvavfallet blir således 894 kg/capita till energiåtervinning, 481 kg/capita till deponering samt 403 kg/capita till materialåtervinning, vilket får betraktas som kvalitetssäkrade och vederhäftiga data, trots alla metodrelaterade reservationer som NVV ägnar sig åt. Viktigt att beakta är således vidare att angivna mängder inte enbart syftar på vad som materialmässigt tilldrar sig inom den kommunala avfallshanteringen och exempelvis endast 53% av rötade mängder animaliskt- och blandat matavfall, medan återstoden avser gödsel från djur, vegetabiliskt avfall etc. och samtidigt utgjorde samma kategori animaliskt- och blandat matavfall ynka 5% av komposterade mängder. På samma sätt kan den totala förbränningen delas upp i 33% blandat avfall, 28% hushållsavfall, 22% träavfall etc. Notera vidare att avfall som godkänts som konstruktionsmaterial vid våra deponier endast till 53% utgörs av egentliga jordmassor.

Kontor




Det svenska återvinningsprojektet står sig väl vid nuvarande tidpunkt och vad gäller förpackningar ser allting grönt ut i förhållande till EU:s målnivåer. Värre ser det längre ut när det gäller återvinning av byggavfall samt biologisk behandling av matavfall, där det sistnämnda torde vara lättast att åtgärda















Vidare utgörs avfall till deponering numera till 54% av jordmassor, medan deponeringen av hushållsavfall helt upphört. Gällande förbränning utan energiutvinning (<65% energiutnyttjande) svarar kemiskt avfall vid detta utvecklingsstadium för 53%. Naturvårdsverket fördjupar sig vidare i avfallshanteringens ultimata miljökonsekvenser och fastslår att avfallssektorn som helhet står för endast 2% av bidraget av växthusgaser, varav deponering står för två tredjedelar. Specialstudier ägnas åt subflödena bygg- och rivningsavfall, hushållsavfall och farligt avfall, varav inte minst den sistnämnda är av stort intresse och visar att uppkomsten av det farliga avfallet är tämligen koncentrerad till ett fåtal branscher, såsom hushåll (21%), byggverksamhet (19%), tjänsteproduktion (19%) samt energiförsörjning (18%). Behandlingsmixen är här något mindre fördelaktig, med hela 63% bortskaffande, 17% materialåtervinning och 20% annan återvinning. En motsvarande tvärsnittsbild erhålls för matavfall i konsumentled, varav 84% avser hushållsnivån, 7% storkök, 6% restauranger och 3% detaljhandel. Redovisningen av den skattade behandlingsmixen ger vid handen att 39% sorterades ut för biologisk behandling, 40% förbrändes med restavfallet och vid det här laget hela 20% sorterades ut som flytande avfall via avfallskvarnar och liknande anordningar vid genereringspunkten.

Vidare avhandlas de 8 producentansvaren, med tillägg för de två frivilliga ansvarordningarna för kontorspapper samt lantbruksplast och de enda målnivåer som förblir ouppfyllda avser pantburkar resp. PET-flaskor, där Sverige ligger några procentenheter under den 90-procentiga målnivån. Elavfallsåtervinningen finns numera mycket flott nedbruten på 10 produktkategorier, vilket ger en komplexitet som närmast likan rysk grammatik, där målnivåerna 75%, 80% eller 85% gäller. Endast i ett enda fall, nämligen medicintekniska produkter med en återvinningsgrad uppgående till 73%, fallerar återvinningsprojektet härvidlag. För batterier uppfylls det totala 45-procentiga återvinningsmålet som satts upp av EU, medan det fallerar inom några underkategorier. Att importen av avfall till framförallt förbränning har ökat under en räcka av år är allmänt känt, nu belägger NVV att det trots allt rör sig endast om 1,4 Mton från Norge, 0,9 Mton från Storbritannien samt 0,1 Mton från Finland. Export uppgår till 0,4 Mton, vara alltjämt en hög andel stabiliserad flygaska med destination Langöya i Norge. CC konstaterar att det svenska återvinningsprojektet står sig väl anno 2019, men att det finns ett flertal gap att sluta. Standardsvaret från berörda organisationer till hur problemet skall lösas är att öka informationen, men kanske krävs det också ökad tillgänglighet för bekväma insamlingsvägar med hög servicenivå för att det skall bli någon verklig förändring.





Camelot Waste Management Consulting * Nybrogatan 83; Stockholm
Camelot - Carving out Competitive advantage
Return to base